Skomakarens barn.

Ni vet vad man säger om skomakarens barn, de går alltid i trasiga skor. 
Lite så är det med mina barn vad gäller silversmycken. De har inget jag gjort till dem! 
Men, för någon dag sen föll andan på och jag gjorde varsit hjärta till dem. Lite "grov" stil i massivt silver. Gillar smycken med tyngd i. Just nu har jag dem runt halsen. Tänker att de kan ha dem på sig när de ska vara fina.


Att sitta i verkstan och göra smycken är som meditation för mig. Blir superlugn och hyperfokuserad. Så har det varit frpn första gången jag klev in i en verksta. Kommer ihåg min allra första lektion på medborgarskolans kvällskurs i silversmide. Mina "klasskamrater" frågade hur många terminer jag gått, och min lärare sa att hon aldrig sett någon "förstå" materialet så bra från första gången. En jackpot för min kreativitet helt enkelt.