Personligt. Fredagen den 13:e och dagen D som i aDhd.

Jovisst.
Idag påbörjade jag en adhd-utredning. Alltås, det är jag som utreds. 38 år gammal. 
Varför? 
Av andledningar som jag inte tänker gå in djupare på, så har jag själv krävt att en utredning borde göras, på något, men visste inte vad.
Så innan sommaren gjordes en "screening" på mig, man ville se vad för typ av diagnos det  skulle kunna röra sig om.
Svaret visade starkt på adhd. Så idag (efter lång tid i kö) påbörjades utredningen.
Hur jag känner inför det?
hmmm........blandat, men allra mest positivt. Eftersom jag alltid känt mig en smula annorlunda. Annorlunda betyder inte alltid dåligt. 
Jag vill förtydliga att adhd INTE är en sjukdom på något sätt. Man kan säga (enkelt) att adhd är bara att hjärnan fungerar annorlunda (än normen)  typ så. Jag gillar inte när man pratar om adhd som ett funktionshinder. Hinder? De personer jag känner med diagnosen adhd är långt mer obehindrade i sin tanke än de flesta (typ alla) utan adhd diagnos. 
Kom ihåg nu, att allt jag skriver är ur mitt perspektiv, mitt sätt att se och förhålla mig. Kanske inte din sanning.
Jag får ofta ofta ofta höra saker som "ja, ja, alla får diagnoser nu förtiden, som att det är inne" elr "asch, jag tror att alla har en släng av adhd!" alt. "Jag har nog ochså lite adhd.", elr "vad spelar det för roll om du får en diagnos eller inte?" 
Ibland kan faktiskt dessa kommentarer kännas lite......förminskande. Jag har sökt hjälp av en andledning, att jag själv känner att jag behöver det. så "asch, alla har nog en släng av adhd!" ......... är lixom inte så...vad ska jag säga?.......jag ni kanske fattar?
I början när jag fick veta att jag visar starkt på adhd och skulle utredas, så var det jätteviktigt för mig att "hitta felet". Alltså få en diganos, en ettikett. För ni vet, det som finns kan man ta hand om, lösa,fixa.
Det skulle ochså vara en förklaring till så mycket i mitt liv. Ex. hela min skolgång. Varför jag inte kan lära mig saker jag är ointresserad av. Varför jag i hela mitt liv kallats dramatisk och känslig (som att det är något dåligt att känna starkt och mycket?) Listan kan göras lång på saker i mitt liv som skulle te sig fullkommligt....rätt. Om min utredning visar på adhd.
Nu har behovet av "ettikett" lagt sig. Och oavsett vad min utredning kommer visa så har jag en mycket större förståelse för mig själv. Det kan nämligen vara så att, om du levt ett halvt liv med oupptäckt adhd, så kan det vara så att du utvcklat "skills" för att kompensera de som du har svårt med. Och dessa "skills" kan efter 38 år vara så starka att adhd blir svårare att fastställa. Ironiskt nog.
Det är viktigt att komma ihåg att alla med adhd fungerar olika och har olika svårigheter och det kan te sig på väldigt olika sätt.
Det som jag personligen upplever som lite problematiskt, är att jag känner så extremt starkt. Som att ens känsloliv lever på grönalund, dagligen. Och att min hjärna ALDRIG slutar. Det är svårt att förklara det här med hjärnan. Jag och min man pratar ofta och mycket om min hjärna som hela tiden rusar fram i 100kmh. Och vi skrattar en del åt det ochså. För han fungerar inte alls som jag. Det finns ju enorma fördelar med min hjärna som aldrig stänger av såklart. Extremt lösningsorienterad och kreativ skulle jag säga. Och jag har börjat hitta sätt att vila hjärnan på. Då pratar vi inte meditation och mindfullness. hahahaha! Det går inte! Kan inte vara still OCH koppla av hjärna SAMTIDIGT. Det är bara som ett skämt för min del. 
Vi får se vad den här utredningen ger. Om inte en diagnos, så mer Magriffe iallafall.
 
 
1 Jessica:

skriven

Så himla härligt Magriffe!

Slänger in denna länk som handlar om att man inte är sjuk : D
http://www.jippieserien.se/att-ha-en-diagnos-ar-det-att-vara-sjuk/

Svar: Puss påre :)
Magriffe Attack

3 Anonym:

skriven

❤️ Jag är säker på att det blir en bra sak att få veta ändå! Kämpa på.

Svar: Tack🙏❤️
Magriffe Attack

2 Anonym

skriven

❤️ Jag är säker på att det blir en bra sak att få veta ändå! Kämpa på.

Svar: Tack!🙏
Magriffe Attack