Och vad fan vet du?!



För ungefär 20 år sedan, var jag i en relation där det förekom fysiskt våld.
Jag tänker inte gå in på relationen i sig. Utan en ska berätta om en händelse som jag redan då, som ganska ung reagerade på och tyckte var märklig.
Jag var alltså 20 år runda slängar, hade en relation som inte var helt bra kan man säga. Hade blivit utsatt för fysiskt våld och insåg att , det enda rätta är att göra en polisanmälan. Fysiskt våld är olagligt och ska därför anmälas till polisen.
En vännina packade in mig i sin bil och körde mig till polisstationen. Där stod vi i någon slags "kassakö" och väntade på vår tur. Det var precis som att stå i kön på posten. När jag väl kommer fram sitter det en kvinnlig polis i "kassan" och tar emot min anmälan. Allt var väldigt formellt och blanketter skulle fyllas i etc. Bara det kändes......opersonligt, och ganska obekvämt. Men jag förstod ju att det är ett jobb som ska göras och allt måste gå "korrekt" till.
Polisen frågade om jag hade varit hos läkare och dokumenterat skadorna, jag svarade nej. Hon frågade om jag själv hade dokumenterat skadorna, jag svarade nej. Hon suckar djupt, himlar med ögonen där hon sitter i sin lilla kassa-lucka, och ber mig komma in i ett litet rum bredvid "kassan". Där inne får jag visa skadorna och hon fotar dem, förklarar irriterat, besvärat att OM gärningsmannen nu skulle neka till brott, så kommer HON bli kallad som vittne, och det kanske till och med kan hända på hennes lediga dag!! Skitjobbigt för henne! Så det var ju korkat av mig att inte gått till en läkare och fått skadorna dokumenterade!!! Hon förklarade även för mig att om HENNES kille hade klippt till henne, så hade hon minsann klippt till tillbaka! Utan att tveka! Och hur kan man vara SÅ dum som tjej att man stannar i en relation med fysiskt våld?! Alltså, det är ju bara SVAGA personer som gör det!
Jag var runda slängar 20 år då, hade redan blivit fysiskt kränkt. Tagit modet till mig att göra precis det enda rätta. Anmäla.Personen som tog emot min anmälan, som ska hjälpa mig med det enda rätta. Fortsätter att psykiskt kränka mig.
Där och då, 20 något, ung. Imponeras jag än idag av vad jag tänkte.
Jag tänkte : Oj, den här personen är otroligt naiv, hon har verkligen ingen aning om vad hon pratar om. Hon har absolut noll koll på den psykiska delen av en relation med fysiskt våld. Hon skulle verkligen kunna göra enorm skada här. Tänk om det kommer en person hit och ska göra en liknande anmälan, som inte alls (av olika skäl) är lika övertygad som jag om att det är det rätta att göra?, som inte har en väninna med sig, som förhandlar med sig själv om det hen blivit utsatt för verkligen räknas som fysiskt våld, som skäms så mycket för det hen blivit utsatt för, som är rädd. Den personen kommer ju bli mer skrämd av den här polisens okunskap, noll förståelse, helt oförmögen att tänka utanför referenserna i sitt egna liv. Jag förstår ju att polis-kvinnan på något sätt ville peppa mig, och tanken var ju god. Men oj så fel.
Varför jag berättar om den här historien?
Detta kommer kanske låta helt galet. Men för mig är detta något som jag ser OFTA, och det är så synd. Vad jag menar?
Jag pratar om att DÖMA utan att veta. Jag pratar om OFÖRMÅGAN att se utanför sina egna referenser, OAVSETT vad man TYCKER om en sak.
Nu har det återigen florera en insändare på Facebook, skriven av en högst "oförmögen" förälder. En förälder som dömer alla som använder förskolan som "barnvakt". En insändare som uppfostrar alla de LATA föräldrar som ligger och solar och låter barnen/barnet vara på förskolan, alla de föräldrar som ses fika på stan med vänner, medans barnen/barnet är på förskolan, alla de föräldrar som "lyxar" och går till frisören, går på massage, shoppar and so on. Denna insändare riktas alltså INTE till de som har GILTIGA skäl, som arbetslös, sjukskriven.
Det är bara det att hur SER man på någon att den är arbetslös eller sjukskriven?
Som svar på detta har jag fått följande :
"jo, men det vet man" (?) "Jag har folk i min närhet som bara är lata och inte orkar vara med sina barn"
Ok. Hur man bara VET, förstår jag fortfarande inte?
Och de som "finns i närheten som inte orkar vara med sina barn", jag undrar ju i så fall varför de inte orkar?
Jag tror inte att det finns EN förälder som mår bra, känner sig lugn och trygg, utvilad, som inte ORKAR vara med sina barn, en hel semester?! Det låter i min värld alldeles otroligt.
Jag är övertygad om att det här "extrema utnyttjandet" av systemet inte existerar mer än i mycket liten mån. Dvs. en förälder som går en timme tidigare från jobbet och passar på att kvickt handla middagen. En förälder som jobbar skift och är helt tras-trött och faktiskt BEHÖVER en chans att ta igen sig.
Den som skrev den här insändaren är för mig lika oförmögen som den kvinnliga polisen jag stötte på som ung 20 nåt.
Det vi VET om människor i vår närhet är extremt lite, egentligen.
Och nästa gång du ser den där föräldern som "lyxar" istället för att vara med sina barn. Försök vända din tanke. Försök öppna upp. Kanske hen verkligen behövde den där andningspausen, för att ens hålla ihop alls. Du VET ju inte, så förutsätt inget annat än att hen gör sitt bästa, utifrån sin förmåga i just sin situation.

Jag tror på godhet hos människan, du kanske säger att jag är naiv? Jag säger att du är rädd.


1 Anonym:

skriven

Så bra!!!!!!! Så sant!!!!!

3 Anonym:

skriven

Så bra!!!!!!! Så sant!!!!!

2 Anonym

skriven

Så bra!!!!!!! Så sant!!!!!

4 Anonym

skriven

Så bra!!!!!!! Så sant!!!!!

Svar: 🙏😊😘
Magriffe Attack